Denna vecka har det blivit väldigt många uteblivna träningstillfällen:( Min man har jobbat typ dygnet runt denna vecka och jag har vabbat med med ett av barnen. Lätt att paniken infinner sig när jag vet att min första Ultra är om bara några veckor! Träningen har verkligen inte blivit som jag har tänkt mig inför Åda Wildboar race. Men det är väl bara att försöka landa i att det blir vad det bli med tre små knoddar. Det går ju inte göra så mycket mer än att göra sitt bästa. Lätt att säga, svårade att tänka. Så himla enkelt att motivationen tryter när det blir sådana här veckor. Speciellt när jag hela tiden tränar ensam. Ingen som drar mig ingen som peppar mig. Men samtidigt känner jag mig så himla stolt över mig själv när träningen går bra och när jag presterar bra under träning eller lopp. Jag känner mig stark i kroppen av all tid jag lagt på styrka detta år och jag känner mig stolt över mig själv över att jag tvingar mig att gå på yoga trots att jag hatar det. Nu gäller det bara att få in fler löpmil i veckan så att kroppen är förberedd på alla timmar jag kommer tävla framöver! Fortsätta kämpa och göra det jag älskar, springa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar