Tåträning

Fröken fotfobi ska börja jobba med sina fötter. För att bli en bra traillöpare måste jag jobba med mina fötter och mina fotleder. Jag har ju liksom de flesta andra tjejer gått i höga klackar me spetsiga tår och har stora fötter och har såklart då tryckt i mina fötter i en stl mindre. Men jag är glad över att jag inte har ont, inte har hallux valgus eller andra åkommor. Jag är bara allmänt (kanske lite mer än allmänt) stel. Så nu ska jag verkligen försöka träna dessa trots att det inte är det roligaste som finns. Och jag säger det igen, jag ska börja med yoga...snart.

Måndagsreflektioner på en fredag

Har varit hemma med magsjuka barn denna vecka så löpningen har fått vänta. När jag skulle skriva mina reflektioner i måndags var det helt blankt. Hela veckan har jag varit helt tom på tankar och har nästan varit lite nere. Men igår fick jag ta mig ut och springa igen. Sprang 11:an på Wild Boar i trosa, och jaaaaa jag blev så lycklig och glad och åter igen insåg jag hur mycket löpningen betyder för mig och måste finnas ständigt i mitt liv. Min man köpte hem två nya terrängkartor så att jag kunde sitta och planera mina kommande turer på sörmlandsleden och då  känner jag mig alldeles euforisk och lycklig.

"Väggen"

Magi att springa bland vildsvin i dimma och skymning!

Älskar när strumporna ser ut såhär efter ett löppass.

Ont om tid-träning!

Idag hade jag bara ca en halvtimme att avvara på träning. Kände inte för att sticka ut och springa utan satsade på lite funktionell styrka och tänjning istället. Sanningen är den att har man bara en halvtimmes löpning vet man att man måste hålla ett så högt tempo som är svinjobbigt, så nej jag orkade inte det idag helt enkelt:) Fick bli hemma på vardagsrumsgolvet.

Värmde upp med 10 min på crosstrainern, ja vi har en sådan hemma. Köpte en sån innan jag förstod tjusningen med löpning.

Därefter 3st tabataintervaller med två olika övningar i varje tabataomgång.

Tabata 1: Utfall med skivstång 4ggr (två per ben), 4st rumplyft med ett ben i luften

Tabata 2: Armhäningar 4 ggr och kettlebellsving 4ggr

Tabata 3: Planka rak 4ggr och sidoplanka 4ggr (2ggr per sida)

Sedan avslutade jag med lite tänjövningar. Vilket är min största svaghet. Är så sjukt stel! Så jag tänkte utmana mig själv att göra lite tänjövningar fram till jul så kanske jag vågar gå på en yogaklass efter det;)

Vira in handen under benet, och sen göra cirklar åt båda hållen. Både bra för fotleder och höften. Inte alls skönt detta. Springer hellre två mil i skogen än gör detta i två minuter.

Sitta på huk och försöka sträcka upp armarna och titta framåt utan att trilla bakåt är nästan omöjligt för mig, så ni fattar hur stel jag är! Men jag jobbar på det, så några klarar jag av iaf. 

Trycka upp med höften, så gott det går. Ja precis, så gott det går... fortsättning följer!

Klar för idag!

Yoga!

Jag bara MÅSTE gå på yoga. Men jag gör det inte. Det är verkligen så långt ifrån min grej. Men jag skulle verkligen behöva. Skulle vara grymt för min löpning. Men ändå gör jag det inte. Hur svårt kan det vara?!! Ta dig ur din comfortzone Eleonor Dalhäll!!

Alla kan träna!

I söndags kväll var jag som vanligt på mitt styrkepass med Jessica på utegymmet i edsviken. Hon e så grym, kör två styrkepass i veckan med henne och inte en enda gång kör hon samma pass som sist. I söndags körde vi en övning som var hur kul som helst och som verkligen alla kan göra hemma. Tillsammans med en kompis, granne, sin partner eller varför inte med sitt barn. Det enda som behövs är en kortlek och det tror jag de flesta äger. Det tog oss ca 14 minuter att göra denna övning så man kan inte ens skylla på att man inte har tid. Och har man små barn så tycker de säkert att det är jättekul att titta på när mamma och pappa tävlar mot varann:)

Såhär går det till:

Lägg en kortlek emellan er, så drar man ett kort och gör en övning som kortet symboliserar, när man är klar med övningen drar man ett nytt kort. Den som hunnit gjort flest kort vinner:) Ta även med jokrarna i kortleken. 4 färger = 4 olika övningar. Gör det antal som kortet visar, knekt är 11, dam är 12, kung är 13 och ess är 14. Kan lova att ni blir trötta:)
Hjärter = Burpees
Ruter = Squats
Klöver = Armhävningar
Spader = planka med knäindrag (tempo, springande ben)OBS! Två knäindrag räknas som 1!
Joker = 5st av varje övning


Därefter avslutade vi med lite stationsträning med blandade övningar i par!

Måndagsreflektioner

Idag är det måndag och även måndag efter en tävlingshelg. Det känns lite tomt när Wild Boar har sprungits. Som vanligt inför tävlingar får jag sådana sjuka tävlingsnerver, blir alldeles nervös redan en vecka innan loppet går av stapeln. Jag analyserar, funderar och blir nervös. Så när det är över blir det faktiskt alldeles tomt på riktgt. Förstår nu när jag skriver detta att det nog är lämpligt att skaffa mig någon typ av mental coach. Jag är i min natur en rätt stressad och rastlös person som hatar att sitta still och det sättet som får mig lugn är genom aktivitet. Det absolut värsta jag vet är att ligga på ett Spa i tysthet, då blir jag stressad och rastlös kan jag lova! Min mentala avkoppling får jag när jag är ute och springer. Gäller väl att hitta en balans som med allt annat i livet. Gäller framför allt att inte ställa för höga krav på sig själv och istället vara stolt över det man presterar. Stanna upp och njuta på vägen, det behöver jag verkligen bli bättre på!
Nu ska jag njuta lite och därefter ladda om för nästa stora utmaning som sker i januari, mitt första trailmarathon. Så det är bara att ladda om och på´t igen:)

Åda Wild Boar Race!

Jag måste bara få säga JAAAAAAAAAA!!! Är så glad och lycklig för min prestation. En tredje plats och äntligen en pallplacering! Och jag önskar att vi bara kunde stanna där och att jag bara kan få vara så lycklig över min enorma prestation. Men någonting gick galet.
Vid start tänkte jag att nu kör jag utav bara helvete (ursäkta mitt språk), har ingenting att förlora. Vet att jag på på ett eller annat sätt tar mig i mål så det är bara att köra stenhårt från början. Så när startskottet small drog jag iväg i full kula. Tog en bra placering från start, tredje tjej. Och där låg jag under hela loppet. Blev aldrig omsprungen av någon tjej, bara killar. Och vid ca 12km sprang jag med 3 killar nästan hela vägen in i mål och ingen sprang om oss. Först efter 18km såg jag en tjej en bit bakom mig och då la jag i min sista energiväxel och kämpade mig i mål som tredje tjej. Vad jag trodde. Men i mål träffade jag en vän som redan kommit i mål plus två tjejer till och de har inte sprungit om mig så något har gått snett. Min vän visste att hon sprungit fel och hon mötte även två tjejer då, så troligtvis har de sprungit fel på banan och då ca 1km kortare än oss andra och kommit förbi oss någon annan stans i skogen. För vi har inte sett dem. Så enligt resultatlistan kom jag på 5:e plats. Och det är ju fullt förståeligt att ingenting kan göras åt detta, det är klart att detta kan hända. Men med all fakta på bordet så vet jag att tredjeplatsen är min. Jag är inte arg eller bitter bara lite olyckligt att jag inte kan njuta fullt ut.
Alla har ju presterat så sjukt bra och man kan ju tycka att jag ska vara nöjd över min prestation ändå och bara släppa det. Men när jag själv vet att jag har presterat bättre och att jag äntligen har lyckats ta en placering och att all min hårda träning inför detta lopp har gett mig det resultat jag verkligen hoppats på så måste jag ändå få reda ut detta. För min egen skull och ingen annans. Jag vill ju bara berätta för alla människor jag träffar att jag kom trea! Hur glad och nöjd jag är över min prestation, men detta gör ju att jag inte kan njuta 100%  tyvärr och väldigt olyckligt. Nog om detta! Nästa år får jag väl bevisa att tredje platsen verkligen tillhör mig;) Eller bättre;)

Startskottet!

Hur var loppet då? Alltså det var så sjuuuukt kul! Så galet rolig och jobbig terräng. Sista kilometrarna bara önskade jag att det kunde sluta gå uppför, vilket det såklart inte gjorde:). Den energi och glädje man fick av alla glada människor innan loppet var ju underbart! Och de härliga löparna man mötte i loppet som bara gav en peppande ord och glädjerop gjorde att man orkade kämpa ännu hårdare. Och Anders Nordström (Art of Running) som är grundare till detta lopp har verkligen lyckats enormt bra på alla sätt. Och alla funktionärer och människor som har jobbat med honom, ett stort tack till er!

Innan loppet var jag med på ett föredrag av Torgny Steen som driver Creative Children. För det första en av de bästa föreläsarna jag lyssnat på, och verkligen en föreläsning  som alla skolor borde få lyssna på. Vid en del av föreläsningen skulle vi göra en liten mental övning där han fick mig att bli så lugn som jag väldigt sällan kan vara, nästan aldrig faktiskt. Från att ha en rätt snabb puls till att bli helt tvärlugn. Vad hände?! Skön känsla!

Längtar redan till nästa års WBR! 

Måndagsreflektioner

Hela denna vecka håller jag mina två tummar för att jag inte ska bli sjuk. Har ju längtat ihjäl mig för att få springa Åda Wild Boar race på lördag. Det skulle ju verkligen vara katastrof om de ringer från dagis och säger att någon av kidsen har kräkts. Risken är ju ändå rätt stor när man har tre:). Annars brukar jag inte vara så himla nojjig över att barnen blir sjuka, men just det här loppet ser jag så mycket fram emot. Har boostat mig med ingefära i två veckor.

Annat jag går och tänker på är hur mycket jag har på gång vad gäller löpningen. Jag har bara kastat mig in i saker, den som vågar kommer också att vinna. Spännande att se vart det leder. Men i och med min satsning krävs en hel del planering vad gäller hemmaplan. Jag har ju små barn som kräver otroligt mycket tid och en man som inte tycker att det är lika roligt som jag att springa. Så det gäller att få till träningen utan att ta allt för mycket familjetid, hur det nu ska gå till?! Men jag har en enormt förstående man som vet hur mycket det här betyder för mig och ger mig verkligen den tid jag behöver för mina timmar ute i skogen. Så blev det en liten kärleksförklaring till honom också så här på måndagsförmiddagen:) Är mamman nöjd så är resten av familjen nöjd... hihi.

Upplandsleden

Jag fortsätter med mina sköna söndagspass någonstans runtomkring Stockholm. Det har liksom blivit som en grej att jag testar nya leder och skogar varje gång jag tar mig ut.
Idag blev det fantastiskt underbara Upplandsleden med start i kalhäll, Stäket, och slut vid Rosersbergs slott. 21 härliga trailkilometrar.

Det är så härlig att bara ta sig ut och följa en karta och inte alls veta vad man har att vänta. Och som alltid så möter man bara helt underbar svensk natur! Du kan ju aldrig komma ut på dessa platser om du inte vandrar, springer eller cyklar (MTB). 

Det krävs en del logistik dock för att göra en sån här runda när man springer från en punkt till en annan. Så tanken var att vi skulle ställa bilen vid start och bli hämtade av en av våra män och därefter åka förbi och hämta upp den andra bilen. Ja ni hör ju hur krångligt det blir, men vad gör man inte för sin trailrunning?! Men idag blev det lite ändringar då min stackars vän fick problem med knät ganska tidigt och kände att hon ville vända tillbaka inan det blev för sent. Så hon tog sig tillbaka till bilen och väntade så snällt på oss och hämtade upp oss utanför Rosersbergs slott som var vårt mål. Tack Jessica för det! 

Vilka underbara vänner man har som står redo med bilen för hemtransport! Det är kärlek det!

Världsrekord!

Alltså vilken kvinna!!!Snacka om pannben! Kristina Paltén har slagit världsrekord, 48h på LÖPBAND!!! Galet! Vilken prestation! 310km och hon fortsätter att springa... 

Inov 8

Syns det vilket skomärke jag föredrar?:) Älskar dessa skor!

Järvaleden

Jag har varit ute och reket en ny led idag! Nu är det min tur att bjuda över mina löparvänner till norra sidan om stan. Då måste jag ju bjuda dem på något riktigt fint och härligt. Inte så lätt att hitta en slinga på 25km där det helst inte ska finnas någon asfalt alls och gärna så lite grusvägar som möjlig. Det är i alla fall så jag gillar det:)

Åh jag blev alldeles förälskad i denna led på en gång, fantastisk skog och lagom teknisk terräng med lite rötter och väldigt mycket blöta diken att ta sig över. 

Jag använde mig av terrängkartan och rekade ut en härlig runda som jag uppskattade skulle vara ca 25km. Men orientering och kartläsning är inte min starka sida så självklart sprang jag fel. Helt plötsligt var jag tillbaka på samma ställe där jag ungefär hade passerat vid 10km och nu stod klockan på 13km, och jag visste nu att enligt kartan hade jag ca 15km kvar till bilen. Ajajaj! Inte orkar jag springa 3mil, hade ju ingen energi med mig alls, bara vatten och jag var redan rätt trött i benen. 

Var e jag?! Inte en orange markering i sikte;)

Visste att jag skulle springa längs med översjön på vänstra sidan av den så när jag kom till änden av sjön kom jag på järvaleden igen, och här fick jag verkligen njuta av fantastisk natur. 

Så nu välkomnar jag mina löparvänner att springa denna fantastiska runda med mig! Enda nackdelen att springa i skog nära city och nära stora motorvägar är att trots lugnet som infinner sig i skogen så hör man motorvägens brus och utryckningsfordonens sirener, men vad gör väl det när man får så mycket annat ;)

Måndagsreflektioner

It's all about smiles, not miles! Var det en klok löparvän som påminde mig om i morse, vilket är så rätt! Sen jag började springa trail har jag ändrat min inställning till löpning helt och hållet. Känna lugnet av det tysta, njuta av det vackra! Fortsätter du att springa så blir du naturligt bättre. För vem springer du? För vem ska du prestera? Det är bara du som dömer din prestation. Så släpp det och njut! Jag har fått så många nya underbara vänner genom löpningen, spelar ingen roll hur gammal man är eller vad du har sprungit tidigare. Att springa tillsammans med en 70-årig ’gubbe’ som berättar om hur han springer överallt i hela världen, som utmanar sig själv att springa till varje simhall i hela Stockholm, det är så häftigt!

Igår när jag sprang mitt långpass tillsammans med 5 andra löpare fick vi invänta en som hade lite ont, vilket är en självklarhet. Hade det varit för ett halvår sedan hade jag stått och kollat på min klocka och blivit stressad över att jag missar bra träning, det var förr och det ska aldrig komma tillbaka. Jag älskar mina långpass som jag oftast springer med vänner och nästan varje gång sista månaden har det följt med en ny löpare som jag fått lära känna. Love it!