Edsåsdalen med TNT!

Att få vakna upp till denna vy ett par dagar, det är helt magiskt!!! En stund satt jag och njöt av det lugna tysta och tittade ut över fjället. En lagom lång stund (för mig och min rastlösa själ lång, andra skulle säga kort stund) sen började jag längta efter de andra och förväntansfull mötte jag gänget från minibussarna. Många gamla härliga kända ansikten men också ett gäng nya som jag längtade efter att få lära känna! För mig handlar löpning om så mycket mer än att bara springa. Det är gemenskap och glädje i att träffa andra människor, njuta av härlig natur, det oförutsägbara som naturen erbjuder och god mat! Att få lyssna på andra människors spännande historier och upplevelser, att få hjälpa och peppa andra på fjället att orka lite till! Låt detta äventyr börja!

Foto: Emil Sergel

Fredag morgon startade med frukost i Köjagårdens matsal. Därefter förta passet av tre: ett löppass upp på Lillvalen. Blött och tungt uppför, men galet kul. Jag älskar uppför, älskar när det suger i benen och att man ändå orkar fortsätta uppför. Och vad händer när man kommer upp till toppen, förutom utsikten såklart? Jo det går utför!!! Tjohoooo vad roligt det är!!! Bara låta benen rulla, våga släppa taget! Flyg fram, njuta, utmana sig själv, låta adrenalinet pumpa! Det är sån galen njutning att få pressa uppför för att sen få belöningen utför! En lagom lång tur innan en god lunch! Fantastiska människor som jobbar på Köjagården i Edsåsdalen.

Här uppe på Lillvalen.

Bästa medelgruppen!

Pass nummer två: Myrintervaller! Spännande, det här var något jag hade sett fram emot! Aldrig sprungit i myr. Och jag vet inte riktigt hur jag ska uttrycka mig...fy faaaaaaaaan vad roligt! Bland det roligaste jag gjort i hela mitt liv:))) Jag ville ha mer! Visst var jag så sjukt trött i benen men adrenalinet och endorfinerna bara sprutade ur min kropp!!!Varför bor jag i stockholm för?!!!

Foto: Emil Sergel

Ni ser ju själva, bilderna säger mer än 1000 ord! Så mycket kärlek!!!

Foto: Emil Sergel

Pass nummer tre efter en god fika i matsalen bjöd på löpstyrka. Självklart är det lika viktigt att träna funktionell styrka för att bli en bra och stark löpare. Men det gillar ju jag, haha jag gillar det mesta när det gäller traillöpning och bli starkare;) Många roliga övningar där man fick jobba ihop hela gruppen eller två och två. Jag och Nils kämpade på bra ihop, bra pepp!

Hur många älskar jägarvila?

Foto: Emil Sergel

Foto: Emil Sergel

Skönt häng i solen med en kall öl och sköna samtal! Var det här vi pratade om nakenlöpning...???;)

Efter en riktigt god middag var det dags för en god natts sömn inför långpasset på lördagen.

En god redig frukost och sen var jag tillsammans med medelgruppen redo för en härlig dag på fjället. Vi sprang på delar av gamla AXA Fjällmaratonbanan. Jättefint fjäll, såklart väldigt mycket uppför:) En hel del snö att pulsa i. Men det är helt underbart att springa i fjällen, önskar att alla skulle få uppleva samma känsla som jag har när jag befinner mig på ett fjäll.

Ja, jag undrar också vad Roxen håller på med...;)

En lång och en kort. Goaste Roxen och jag!

Tänk vad underbart med så många nya vänner! Jag och coola Magnus fann varann ganska snabbt! Grymt skön människa!

Här nådde vi sydtoppen på Välliste

Per, han kan sitt utför han...gick liksom inte att få stopp på honom;)

Bästa skorna! Inov-8 X-talon 212. Love them!

Dags för lite lunchmatsäck och snabb vila.

Här står vi och gömmer oss bakom dörren:)) Alla skulle ut ur stugan...utom vi...;)

Peter och jag drog på utför, då händer det ibland att man faller rätt i en lerpöl...

Efter en helt magisk dag på fjället fick alla komma tillbaka till Köjagården och softa några timmar i spadelen eller på rummet. Medan jag satt och drack min kaffe med ett gäng i matsalen smög Roxen upp bakom mig. Oh NOOO, jag hade ju lovat honom en extrarunda när vi kom tillbaka. Och visst håller jag vad jag lovar! Bara att hoppa i sina blöta leriga skor igen och ta sig ut på en runda i skogen. Blev väldigt många småbroar över samma bäck. Tillslut fick vi ha en regel att aldrig springa över samma bro fler än två gånger...:))) Efter ca 6km fick jag komma tillbaka till hotellet. Snabb dusch innan middag. Helt fantastisk mat på detta ställe! Och ja, man får dricka vin, hur mycket man vill faktiskt;) En god middag avnjöts och mycket skratt och galna människor. Fa vad jag älskar det här! Efter mat var det dags för en fantastisk inspirationsföreläsningföreläsning. Därefter: TNT-baren!!!Som vanligt var jag med och stängde stället...varför kan jag aldrig gå och lägga mig i tid?!

Söndagmorgon och klockan ringer tidigt! Dags för en morgonjogg innan frukost! Sen en snabbduch och gofrukost igen i köjagårdens matsal. Som avslutning skulle vi få ledarnas överraskningspass i skidbacken! Tjohooo igen! Galet jobbigt, men galet kul! Satsade järnet på mina utförslöpor och jäklar vad det gick snabbt! Jag blir så glad av bara tanken på att jag äntligen vågade släppa taget. Tjohoo, bara flög utför!!! Det blev ett gäng vändor uppför skidbacken. Målet med övningen var att man skulle gissa sin tid från foten av skidbacken upp till ett vindskjul en bra bit upp...helt slut var man i benen när det var över! Men jag tänker verkligen inte skriva äntligen (trots trötta ben). Ville inte att det skulle ta slut! 

Kämpa uppför!

Men än en gång blev man helt mållös på denna resa! Alltså Miranda Kvist, vilket avslut!!!Nere i en fjällkåta serverades hamburgare grillade på en murika med öppen eld och fjällen som utsikt...jag behöver inte säga nåt mer! Det var sååååå nära att jag började gråta av lycka! Vackert avslut på en grym helg!

Tack fantastiska Miranda, Roxen, Hanna, Anette, Erik, Inez och Edvin och alla andra grymma deltagare för en grym löparhelg med massor av skratt och minnen för livet!

Puss & Kram

Henrik Fröjd och jag på lite äventyr!

Bara att mötas på centralen sent en tisdagkväll är ju ett äventyr i sig:) Första gången för min del på ett nattåg. Henrik och jag träffades på Stockholm central vid 21-tiden. Tog oss en varsin burgare och var tokpeppade för vårt lilla äventyr. Vår plan var att ta nattåget till Östersund, ta hyrbilen och köra till Storulvån, springa jämtlandstriangeln på en dag och därefter åka tillbaka till Åre och käka en grym middag. På torsdagen skulle vi bara softa och vila benen innan Edsåsdalenlägret med Team Nordic Trail. Men det blir ju inte alltid riktigt som man tänkt sig:)

Så resan upp gick precis som vi hade tänkt. Skönt häng innan vi skulle sova. Precis som vanligt har jag sjukt svårt att somna på nya platser, men ett par timmar blev det iaf. Kl 6 var vi framme i Östersund. Vi hämtade hyrbilen och fortsatte vårt lilla äventyr mot Åre och Storulvån. Vi började med en grym frukost på Holliday Club. Där förstod de inte riktigt vad vi höll på med: - E ni inte kloka, det är ju jättemycket snö kvar där uppe! Ojdå, tänkte vi...och drog iväg ändå!

Taggade till tusen! Äh, så mycket snö kan det ju inte vara. Hahahaha, jo visst var det väl det. Vi han knappt lämna fjällstationen innan vi var tvungna att börja pulsa och sjunka ner genom snön till knäna. Svintrötta redan efter 20 min löpning. Och var det inte snö var det blött och tokgeggigt så du sjönk ner med fötterna under lera vid varje löpsteg. 

Och såklart som alltid i fjällen kan vädret växla om jättesnabbt. Vi startade med strålande sol och efter ca 20 min började det blåsa på som tusan och det haglade i våra ansikten. Inte alls skönt och noll njutning av natur eller löpning. Så efter ca två timmars löpning beslutade vi att vi skulle vända tillbaka. Alldeles för riskabelt att ta sig runt. Vi hade varken kläder eller energi för att vara ute 10 timmar. Men när vi kom tillbaka efter 4 timmars löpning kände vi oss ändå nöjda och att vi fattat rätt beslut. Så bilen tillbaka till Åre och istället njuta av Saunaworld:) Henrik tog en massage och jag satt och ångade bort i en ångbastu;) Sen avslutade vi kvällen med fet onyttig mat på O´learys och lite Bowling. Inte visste jag att Henrik var gammal elitbowlare. Men några strike fick jag ändå till så helt överlägsen var han inte;)

Torsdagen blev ingen vilodag som vi hade planerat från början. Eftersom vi inte sprang hela triangeln  var ju benen pigga. Och befinner man sig i Åre och aldrig har sprungit upp för Åreskutan var dagens utmaning rätt självklar!

Inga som helst problem att ta sig upp första halvan, men därefter var det massor med snö kvar och det blåste på som tusan och var svinkallt. Men vi kämpade på och kom en bra bit mot toppen innan jag blev för nervös och bangade ur. Halt, kallt, blåsigt och väldigt dålig sikt. Dags att släppa stolthet och prestation och istället våga bryta. 

Så bar det av neråt istället! Så sjukt kul att bara låta benen rulla nerför!

Så om vi sammanfattar detta magiska äventyr som blev helt annorlunda mot vad som var planerat och att vi bröt båda dagarna så är jag så nöjd och glad och hade så galet roligt! Och triangeln finns ju kvar så det är bara att ta nattåget upp igen, snart!

Tack så sjukt mycket Henrik för detta magiska äventyr! Mycket skratt och härliga samtal i snöstorm och snöpuls! Massor med kärlek till dig kompis, vi åker snart igen!

Puss å kram