lördag 27 september 2014

Lidingöloppet


Varför är jag inte nöjd?! 2:50:47, är inte det en bra tid? Jo, det är en sjukt bra tid. Men jag är ändå inte nöjd. Försöker på alla sätt intala mig att jag gjorde ett bra lopp. Kollar statistik plats 720 i min kategori av 4534 i mål alltså bättre än 3800 tjejer, plats 5762 av totalt 17018 i mål alltså bättre än 11500 löpare. Men det hjälper inte. Jag satte upp ett mål på 2:45 som jag inte klarade, därför är jag inte nöjd. Men det var mitt första LL30 och den längsta distansen jag sprungit, någonsin. Satte jag upp ett alldeles för tufft mål för mig själv? Om jag hade satt upp ett mål att ta mig runt under 3h hade jag varit nöjd med 2:50 då? Troligen.
Nästa år SKA jag ta silvermedalj (under 2:38).
Men det var sjukt kul och såååååå jobbigt! De första 15km var ’piece of cake’, inte många jobbiga backar att tala omoch jag höll ett bra tempo, kände nästan att jag skulle kunna komma i mål snabbare än 2:45, bara jag håller detta dempo. Lite småirriterande att det var så många löpare, fick vid många tillfällen springa om ute i terrängen. Jag hade ju tränat på utförslöpor innan och fy fan vad arg jag blev när jag var tvungen att bromsa nedför för att löpare var i vägen. Så helt plötsligt blev jag den där löparen som skrek:
- HÅLL HÖGER!!! Och några armbågar och viftande armar blev det också ;)
Min absoluta fördel med detta lopp var att efter att ha sprungit 21 km i sälen helgen innan så var alla backar små, inte ens abborrbacken skrämde mig. Självklart var backarna jobbiga, men jag var inte rädd för dem.
Men sen kom den, smärtan!
Efter 2 mil började det göra så sjukt ont i benen, framförallt höfterna. Hade krampkänning i höger vad och skulle jag öka tempot skulle den komma. Inte för att benen på annat sätt tillät mig att öka. Varför höll inte kroppen sista milen? Troligen för att jag höll ett alldeles för högt tempo (för min del) med för få långa rundor i benen. Men jag tog mig i mål och ska väl vara nöjd antar jag…

Jag säger bara en sak, Nästa år!!! I’ll beat you!!!


måndag 22 september 2014

STT Sälen -Finalen!





Vilken resa! Vilket lopp! Riktigt roligt men sjukt jobbigt! Jag, Jenny och Jessica lämnade sthlm vid 16-tiden på fredagen och laddade upp med kolhydrater på det gyllene m:et. 



Så kom vi upp till stugan vid 23-tiden, bara att hoppa i säng för att ladda inför nästkommande dags stora händelse, loppet!
Jag tror att vi alla tre sov lite dåligt, nervösa om vad som väntade oss. Det var nämligen första gången för oss alla tre med ett fjällopp så vi visste inte vad vi hade att vänta oss. Och det blev ju inte lättare när vi läste att de gjort banan tuffare i år.
Vi satt rätt tysta vid frukostbordet, alla satt och mentalt laddade, sen drog vi iväg till nummerlappsutdelningen, kul nu börjar nervositeten lätta lite.


Tills vi bestämde oss för att gå upp en bit i skidbacken som loppet skulle starta med! Oh my goooood!!!! 

Nervös igen, hur ska man lägga upp det här nu då, ska man ta backen i etapper? Jag började analysera banprofilen för hundrade gången som ett försök till att lugna nerverna, det blev bara värre!
Lunch, lite shopping och chill i solen. 

Därefter hem till stugan för att byta om inför racet! Jag bestämde mig för att springa med ryggsäck, en salomon S-LAB ADV SKIN HYDRO 5 SET, då kunde jag ta med mig en vindjacka och egen energigel och vatten.
Underbar stämning vid starten, alla coola elitlöpare som stod längst fram och skrattade avslappnat med varandra för att 1 minut senare tävla om första plats.
- FEM, FYRA, TRE, TVÅ, ETT GOOOOOOOOO!!! Så var vi iväg, bara att följa efter klungan runt kröken och där kom skidbacken, springer så långt jag orkar, typ en femtedel av backen sen började det svida i lår, rumpa och vader, bara att börja gå så fort jag kunde uppför. Tillsammans med alla andra, bara eliten som orkade springa upp. Fy vad jobbigt det var, vilken helvetesbacke att starta i! Det var inte bara brant utan även blött, lerigt och massa kvistar. Men sjönk ner med fötterna samtidigt som man var tvungen att lyfta fötterna ordentligt för att inte snubbla på alla uppåtstickande grenar! Väl uppe på toppen var jag helt slut, blodsmak i munnen och en mental krasch, jag skulle ju vara startk nu, men icke. Nu var det bara att bita ihop och kämpa vidare. Efter backen fortsatte vi lite lätt uppför i ca 3 km till för att senare övergå i lite lättare terräng någon kilometer och sedan tillbaka till riktigt teknisk stenig terräng. 


Tror att det var nu vi kom ner i det de kallade ravinen. Riktigt tufft stenparti för en ovan stockholmare.  Det mest positiva av allt i loppet var att jag helt missade den där jobbiga 500-metersbacken rätt upp som en kille varnade mig för innan loppet. Jag visste inte att det var den jag tog mig joggandes halvt gåendes uppför för att sen på toppen där det var otroligt vacker terräng på vandringsleden kunna lägga in en högre växel och springa i 4.45-tempo iaf  1 kilometer :).


Först efter loppet förstod jag att det måste ha varit den backen han menade. En skidbacke nedför för att sedan börja ytterligare en stigning på ca 3km med blandad terräng och spångar. Spångar är kul tycker jag, gäller att vara med med armarna och hålla balansen. Splotch, där sjönk jag ner i en gjytjepöl,, bara att fortsätta. Nu såg jag en tjej precis framför mig, jag såg att hon var rätt trött i uppförslöpningen så jag bestämde mig för att försöka kämpa lite lite till för att ta mig om henne, yes nu var jag förbi. Men det är ju inte det som är svårast utan det är ju att hålla den där extra växeln hela vägen in i mål så att jag inte tappar platsen igen. 19 km-skylten dök upp, så skönt mentalt! Nu visste jag att det bara var lätt terräng och sedan skidbacken ner igen till målgången. Nu är det bara att bita ihop och köra! Skidbacken ner var fruktansvärd jobbig, jag ville hålla ett högt tempo ner men jag hade ingen kontroll, man sjönk ner i geggan och snubblade på kvistar, men det vara bara att sluta tveka och bara köra, ramlade en gång men vad gör lite lera, bara upp och kuta igen. Här blev jag omsprungen av en annan tjej som bara dök upp från ingenstans. Fasen också! Men nu var det bara att springa, sååååå skönt att komma i mål! En tid på 2.17, jag är riktigt nöjd, kunde inte ha gjort det bättre. Var helt slut i benen! Det blev en 13:e placering av 40 tjejer i min startgrupp. Vi var tre glada och nöjda tjejer efter loppet!



Nu efter loppet har jag analyserat var mina brister fanns under loppet. I utförslöporna och i den tekniskt steniga terrängen tappade jag flera placeringar för att jag inte har tränat i sådan terräng tillräckligt mycket. Och jag har aldrig någonsin sprungit upp för en skidbacke med de höjdmetrarna så min backträning i Väsjöbacken här i sollentuna behöver utvecklas enormt mycket inför nästa lopp!

Men om jag ska sammanfatta loppet i sin helhet så var det sjukt kul och jag kommer definitivt göra det igen! Jag har ju ett fjällmaraton som väntar nästa sommar så jag har ju inget val:).

fredag 19 september 2014

Curling!


Nu drar jag! Men allt fortsätter såklart som vanligt här hemma med innebandyträningar, hämtning på dagis och trötta fredagsbarn. Så för att underlätta för mormor och morfar som ska passa parnen tills min man kommer hem från jobbet så har jag förberett fredagsmys, tacos, självklart! Gäller att alltid ligga steget före med tre småttingar!

Reflektioner inför sälen

Håller på att packa för att snart ta mig iväg mot sälen och finalen på Salomon Trail Tour! Jag är så laddad! Nervös är jag också men jag förstår inte varför. Det är ju mitt första långa lopp och det i fjällmiljö så egentligen ska jag bara vara nöjd med att bara genomföra loppet. Men så är det inte, jag känner mig stark i kroppen och har på ett outtalat sätt satt upp ett mål att jag ska prestera på en bra tid också. Men vad är en bra tid? Jag har ju ingen aning eftersom jag aldrig har sprungit ett sådant här lopp tidigare. Så vad förväntar jag mig egentligen? Under resan upp ska jag försöka ruska av mig alla höga förväntningar av mig själv och bara försöka njuta av loppet (kanske pressa mig lite).
Härom natten drömde jag att jag sprang detta lopp och att jag låg etta och hela tiden under loppet dök det upp hinder som jag var tvungen att lösa och ta itu med och ändå försöka hålla kvar min plats som etta, snacka om stressdröm. Så ni förstår att jag har hög förväntningar av mig själv! Får se vart styrkan bär mig :)

inspirationsläsning


Köpte nya tidningen SPRING, en trevlig tidning. Fick lära mig ett nytt ord idag inom traillöpningens terminologi, scrambla. Jaha, då ska man börja öva på att scrambla efter sälen:) En rolig artikel om Anna Eriksmo. Snacka om inspirationsläsning! Nu har jag ännu fler drömmar! Matterhorn Ultraks, Mont Blanc Marathon, ResegUp Monte Resegone, Kullamannen...ja, jag kan bara fortsätta! Drömmar är bra!

"You don´t have to be great to start, but ju have to start to be great."

Trevlig helg!

tisdag 16 september 2014

Musik

Det här är en bit av min låtlista när jag är ute och springer. Väldigt svårt att hålla ett långsamt tempo till dessa låtar. Kanske inte en optimal låtlista till långpassen då:)

Vila i form!

Nu blir det några dagars vila inan lördagens utmaning. Får satsa på andra uppladdningsformer istället :)
Rödbetor sägs ju vara prestationshöjande, hur mycket behövs för att ge effekt tro?
Ingefäran är grym för löparmage! Är det någon som har problem med löparmage så kan jag rekommendera ingefära. Har inget vettigt recept på hur mycket eller i vilken form det verkar som best men jag brukar både använda det i matlagning och dricka juicer lite då och då som innehåller ingefära. Jag har själv fått det rekommenderat till mig när jag hade problem med löparmage.

måndag 15 september 2014

Älskar backar!

Idag blev det sista tuffa passet innan sälen halvmara på lördag! Trötta ben sen gårdagens två pass. Men skönt att köra lite backar innan lördag! Jag tror att min styrka är att jag tycker om att springa i backar, låter kanske konstigt att man kan tycka det är kul med svidande lår, rumpa och vader. Men jo, det är något som utmanar mig och får mig att vilja bli ännu starkare!
Sprang tillsammans med Jessica idag som jag ska springa med på lördag, nu är vi så taggade. Ser ni hur kul det är att springa trail? :)

Viktigt med styrka!

Jag tror att man behöver träna styrka och muskeluppbyggnad för att bli en bättre löpare. Framförallt för att man ska hålla sig skadefri. Bålstyrka är ju otroligt viktigt för löptekninken. Min löparpartner Jessica kör via sitt företag Fortasana ett styrkepass på söndagskvällar i edsvikens utegym, grymt! Väldigt mycket fokus på funktionell styrka. Alla borde borde testa detta! Jag kommer aldrig mer vilja gå in på ett gym och svettas!






söndag 14 september 2014

Lördagslektyr!

Lugn och skön halvtimme medan resten av familjen åker och hämtar min mellandotter hos en kompis. Inspiration!

tisdag 9 september 2014

Kokosvatten, vad tror ni?

Alla säger ju att det är så himla bra att dricka kokosvatten efter träning. Så det är klart att jag måste testa. Effekten sägs ju vara god återhämtning efter träning. Du får i dig massor med naturliga mineraler och antioxidanter. Det låter ju toppen, kanske jag slipper de där förkylningsvirusen barnen drar hem från förskola och skola.


Backträning



Idag var det dags för veckans backpass. Tungt att ta sig ut, trötta ben sedan ett styrkepass i söndags. Men när jag berättat upplägget för grannen fanns det ingen återvändo. Idag tänkte jag utmana mig själv lite. Brukar köra 8 intervaller i en backe på ca 200m, men idag tänkte jag köra 8+5. Så dagens pass slutade med 2km uppjogg, 8x200m backe, 1,5km vanlig löpning, 5x200m backe och därefter 2km nerjogg! Jag är supernöjd! Abborrbacken here I come!


lördag 6 september 2014

Ursvik Extreme



Underbar start på denna lördag! Fantastiskt väder och härlig traillöpning i Ursviks extremespår! Riktigt roligt, och ännu roligare att få med sig en kompis! Känns bra inför sälen om ett par veckor!