söndag 28 december 2014

Sörmlandsleden och en god chili som avslutning!

Jag fortsätter att springa mina långpass på vackra sörmlandsleden. Denna gång bjöd jag in mina goa löparvänner till mina trakter där jag och familjen spenderar våra somrar. Nyköping och St Uttervik. Vi möttes upp vid etapp 43 Sandstugan och sprang söderut mot Uttervik. 
Vilket gäng! Johanna, Robert, Krister, Henrik och Sandra
Det var friskt ute, -11grader när vi startade. Men vi alla var väl klädda och hade även med oss varmare plagg i ryggsäckarna om vi skulle börja frysa. Det var superkallt om tårna till en början, men efter ca 20 minuters löpning var de varma. 





Denna gång var vi även väldigt noga med energiintag vid jämnare mellanrum för att inte någon (jag) skulle ta slut på energi. Så det blev härliga små stopp i solskenet för en liten bar eller banan. Och nu ska ni få höra, en vis man vid namn Robert har lärt mig att all typ av energi är bra, bara man får i sig något. Så denna gång hade jag med mig päronklyftor inrullade i brieost och parmaskinka:) Hahaha, all energi är bra var det! Och faktiskt så var det riktigt riktigt gott där ute i skogen. Och Henrik hade med sig något som också var otroligt gott, rökt bacon mmmm vilken delikatess. Undrar vad som kommer att liga i våra ryggsäckar vid nästa långlöpning:) Delikatesslöparna kan vi börja kalla oss för. Men jag hade verkligen energi hela vägen denna gång, så visst var det bra med päron!

Nästa etapp skulle vi upp på Simonsberget som är väldigt känd bland vandrare och även klättrare. Otroligt vacker utsikt över Tunabergs kyrka och ängarna runtom. Blev så otroligt magiskt när vi kom upp och solen låg på och över åkern nedanför sprang några rådjur.







Etapp 40 blev mer kuperad och mer teknisk, precis som vi gillar det. In i de sörmländska skogarna med riktning mot Bråviken. 




Etapp 39-38 längs med bråviken mot Uttervik där vi har vår sommarstuga är helt magisk. Och terrängen är väldigt teknisk så här kommer jag att spendera många timmar framöver för att öva teknik. Få snabbare fötter och våga öka tempot även i extremt tekniskt terräng och framförallt VÅGA släppa utför! Sandra som har sprungit Sweden skyrace tyckte att det här var grym terräng att öva på så här kan ni hitta oss i vår:)


Och om man någon gång vill komma till en fridfull plats så ta er till denna etapp och vandra upp på Gullängsberget och slå dig ner en stund och bara njut! Magisk plats!


Utsikten från Gullängsberget.

Uppe vid Gullängsberget mötte vi en fotograf som skulle fota solnedgången. Och han ville även fota oss, kan ni tänka er:) Och han den tokstollen, Trevor som han hette, hade ingen pannlampa med sig och mobilen hade dött. Han tyckte inte att det var några bekymmer utan skulle följa våra fotspår ner från berget. Det blir ju verkligen kolmörkt i skogen, det fick ju vi erfara från förra långpasset. Men han avslutade med att säga att om jag inte fått några kort mailade till mig innan 21 på kvällen skulle jag skicka ut någon efter honom, galen man!!

Denna gång hade vi med oss både varmare kläder, alternativ energi:), pannlampor och mobilen i ett varmt fodral (min tumvante). Och det var tur för efter ca 2 mil kände sig Henrik dålig och orkeslös så vi ringde min man som kom och hämtade honom. Så det är otroligt viktigt att man för det första respekterar naturen och skogen. Man är inte så stor långt in i skogen borta från all civilisation. Men även att man är förberedd på att saker kan hända, någon ramlar och slår sig, man springer vilse och måste vara ute längre tid än beräknat eller i dessa kalla väderförhållanden att man blir nedkyld. Ett annat problem vi stötte på var att vattnet frös i slangen till våra vätskeblåsor. Gäller tydligen att dricka ofta och stoppa ner slangen innanför tröjan mot kroppen.
Det blev en fantastisk tur på sörmlandsleden etapp 43 - 38 som avslutades med en god middag i våran sommarstuga. Efter dusch och frysna kroppar blivit varma framför brasan åt vi en god Texas Chili och hade det trevligt! Kan ju inte bli ett bättre upplägg! Kommer definitivt bli igen:)


Underbara människor, god mat som min man förberedde och fantastiska sörmlandsleden, min dag är fulländad!

torsdag 25 december 2014

Trappor och styrka i kylan!

Första riktigt kalla morgonen i år! -8 grader, frisk, skön och solig morgonjogg längs edsvikens vatten.

När vi var tillräckligt varma tog vi oss några vändor upp för 'trapporna'. Bra med snabba fötter:)


När det roliga var över sprang vi tillbaka till uterummet i edsviken och körde några övningar där. Benböj, utfallsgång, snabba ruscher, bergsklättraren, triceps, enbensböj och lite planka. Sen var vi så kalla om händerna att vi gav upp och kände oss nöjda för dagens pas. Det var ju ändå dan efter julafton:)

God fortsättning till er alla! Jag och Jessica är väldigt nöjda och glada:)

måndag 22 december 2014

Pannlampslöpning vid Bögs gård

Nu har jag sprungit ett distanspass i skogen med pannlampa för första gången. Delar av en reflexbana, lite motionsspår och en del obanat också. Riktigt riktigt kul och jag längtar massor till nästa gång jag ska ut. Kommer nog inte att ta mig ut ensam i skogen, lite väl läskigt. du ser ju bara precis runt omkring dig, så lite spännande är det ändå att fantisera om alla djur som smyger runtomkring en när man irrar runt i skogen:)



lördag 20 december 2014

Sörmlandsleden etapp 1-4 Björkhagen - Handen

Vilket äventyr!!! Vi startade med tron om att vi skulle springa 34km, men som vanligt när vi springer så blir det aldrig riktigt som vi tänkt oss. Det har också blivit lite tjusningen med våra turer. Kommer alltid överraskningar:) Det slutade med att jag och Henrik gjorde distansrekord då vi slutade på 42,3km
YEEEEEEES!!!!! Jag har sprungit min första marathondistans, så himla glad och nöjd över mig själv! Och inte fick jag ont någonstans heller. Vi startade i Handen etapp 4 och sprang mot Tyresta, genom nationalparken, såååå vackert!
Nästa etapp 3 mot Alby var också fantastiskt vacker, här sprang vi lite galet vilket gjorde att turen blev en mil längre:) Eller var det på nästa etapp, äh jag har ingen aning, de skyller oftast på mig när vi springer fel:)) Kartläsning e inte min starka sida:).

Det sägs att man ska kunna hitta tillbaka till ett träd som man har gett lite kärlek till och kramat lite grann. Vad tror ni? Kommer vi att hitta tillbaka till våra träd nästa gång vi springer denna etapp?




Etapp 2 och etapp 1 glider liksom ihop för min del. Nu var jag rätt trött och gillar varken gels eller bars. Måste hitta ett alternativt energiintag eller verkligen tvinga mig själv att äta de där äckliga barsen. Ska testa att göra egna. När vi kom till sista etappen stod våra gps-klockor på 32km och vi trodde att vi hade ett par kilometer kvar bara till bilen. Men så var inte fallet visade det sig. Etapp 1 8km stod det på skylten, NEEEEEJ!!! Men skam den som ger sig, det är ju så kul och såklart kör vi vidare! 






En snäll dam stannade och fotade hela ligan. Henrik, Robert, Krister, jag och Sandra.
Som vanligt är vi inte riktigt förberedda på att mörkret kommer tidigt denna årstid så helt plötsligt blev det mörkt och vi var mitt ute i skogen. Så varken stigen ordentligt eller de orangea markeringarna så vi sprang fel hela tiden. Så det var bara att försöka hitta en större stig/grusväg som var lättare att följa. Efter att ha frågat två snälla tjejer om ABSOLUT närmaste vägen till Björkhagen kom vi fram till slut. 6 timmar och 39 minuter och ett helt MARATHON!!! Nästa gång åker pannlampor med för man vet aldrig.

Mitt absolut största bekymmer under våra långpass är energiintaget under turen. Jag har så svårt tt få i mig och självklart tar ju energin slut. Så efter 4 timmar ute var det slut på energi i min kropp. Tryckte i mig en gel för att orka ta mig i mål, inte alls min favorit men i detta fall nödvändigt. Hem oxh mixa lite och en väldigt vis man vid namn Robert som är med oss och springer pratar väldigt mycket kost och energi med mig så jag lär mig massor med nyttigheter. Nästa gång kommer jag att ta med energi som jag tycker är gott! Och som han uttryckte det: -Är det rullade pannkakor så ta det då:) 

måndag 15 december 2014

Håll i hatten!

Jag har gått på Yoga för första gången i mitt liv! Jag gjorde det!!! Min underbara PT och hennes kompanjon från Fortasana hade det som julavslutning.
Och jag kan ju ärligt säga att jag inte blev såld för fem öre, jag tycker att det är så sjukt jobbigt för det första, eftersom jag är så stel överallt. Och andningen, alltså jag andades inte på en timme känns det som. Men då är det väl så att innerst inne vet jag att eftersom det är så fruktansvärt jobbigt så är det väl precis det här jag behöver. Så kanske jag slipper gå hos naprapaten titt som tätt för min spända bröstrygg och nacke. Så nu ska jag försöka bita ihop och ta mig till något yogaliknande pass en gång i veckan (max!).
Jag har så svårt att koppla av, min puls stiger så fort någon säger åt mig att sitta/ligga i lugn och ro en stund. Och då får jag på riktigt ett stresspåslag när jag känner min egen puls. Så det kommer krävas mycket tålamod från min sida för att detta ska fungera. Och hur ska jag kunna vara tyst en timme? Jag hatar ju när allt är tyst och lugnt och jag blir ju ärligt talat lite stressad även av den lugna musiken. Ja ni hör ju vilken tuff resa det här kommer bli. Men jag tror ändå på mig själv så om ett år kommer jag kunna göra övningarna ordentligt och jag kommer kunna andas lugna djupa andetag samtidig som jag står i den bakåtstående hunden, hette den så?

torsdag 11 december 2014

Korta intervaller

Dagens träning blev korta intervaller på lunchen med grannen! Riktigt jobbigt och faktiskt också väldigt roligt! Jag har hittat en naturlig utomhusbana som är ca 400-500 meter lång. Perfekt att springa intervaller på. Mycket skönare att springa runt än att bara springa bortåt och sedan tillbaka. Uppläget för dagens träning var:
Uppvärmningsjogg till min "bana" ca 2,5km
3x(10x30sekunder) med 3 min vila mellan varje set. (Springa 30 sekunder, gå 30sek 10ggr X 3 set).


lördag 6 december 2014

John Bauerleden

Jag fortsätter att utforska nya leder i Sverige. Denna gång var det Huskvarana och John Bauerleden som fick leverera underar traillöpning. Jag och min man skulle bo över en natt i Jönköping för att äta på Tommy Myllimäkkis restaurang Sjön. Då passade vi på att springa en härlig runda. Stackars min man som inte alls hittat tjusningen med löpning tvingades med för att stilla min hunger efter pröva nya leder och natur att springa i. Efter lunch på ett mysigt fik på Kaxholmen parkerade vi bilen där John Bauerleden startar. Så fick det bli ett snabbt ombyte i bilen:)





















Sen startade vi...uppför!! Den underbara utsikten som vi började med  i Huskvarna naturreservat var ju helt magisk!


Därefter följde leden längs med bergskammen med vättern vid ens sida, rätt mäktigt! Därefter vek leden av och in i fantastisk lövskog. Vi är ju mer vana vid mörk murrig barrskog här i uppland så det var underbar löpning på dessa orangefärgade stigarna. 



Här har de verkligen tänkt till! Inga hala spångar här inte, det hoppas jag att andra leder också tar efter. Spångar höst- och vintertid är livsfarliga!

Sen kom vi in i lite mer murrig barrskog och då låg det fortfarande snö kvar på marken, lycka! Även om det var lite så var det tillräckligt för att göra mig överlycklig, saknar denna vackra vita snö!!




John Bauerleden går hela vägen till Gränna så jag har ju mycket kvar att se. Men de ca 17km vi hann med var helt underbara och jag ser fram emot att fi springa mer timmar på denna vackra led.