Jag har gått på Yoga för första gången i mitt liv! Jag gjorde det!!! Min underbara PT och hennes kompanjon från Fortasana hade det som julavslutning.
Och jag kan ju ärligt säga att jag inte blev såld för fem öre, jag tycker att det är så sjukt jobbigt för det första, eftersom jag är så stel överallt. Och andningen, alltså jag andades inte på en timme känns det som. Men då är det väl så att innerst inne vet jag att eftersom det är så fruktansvärt jobbigt så är det väl precis det här jag behöver. Så kanske jag slipper gå hos naprapaten titt som tätt för min spända bröstrygg och nacke. Så nu ska jag försöka bita ihop och ta mig till något yogaliknande pass en gång i veckan (max!).
Jag har så svårt att koppla av, min puls stiger så fort någon säger åt mig att sitta/ligga i lugn och ro en stund. Och då får jag på riktigt ett stresspåslag när jag känner min egen puls. Så det kommer krävas mycket tålamod från min sida för att detta ska fungera. Och hur ska jag kunna vara tyst en timme? Jag hatar ju när allt är tyst och lugnt och jag blir ju ärligt talat lite stressad även av den lugna musiken. Ja ni hör ju vilken tuff resa det här kommer bli. Men jag tror ändå på mig själv så om ett år kommer jag kunna göra övningarna ordentligt och jag kommer kunna andas lugna djupa andetag samtidig som jag står i den bakåtstående hunden, hette den så?
Och jag kan ju ärligt säga att jag inte blev såld för fem öre, jag tycker att det är så sjukt jobbigt för det första, eftersom jag är så stel överallt. Och andningen, alltså jag andades inte på en timme känns det som. Men då är det väl så att innerst inne vet jag att eftersom det är så fruktansvärt jobbigt så är det väl precis det här jag behöver. Så kanske jag slipper gå hos naprapaten titt som tätt för min spända bröstrygg och nacke. Så nu ska jag försöka bita ihop och ta mig till något yogaliknande pass en gång i veckan (max!).
Jag har så svårt att koppla av, min puls stiger så fort någon säger åt mig att sitta/ligga i lugn och ro en stund. Och då får jag på riktigt ett stresspåslag när jag känner min egen puls. Så det kommer krävas mycket tålamod från min sida för att detta ska fungera. Och hur ska jag kunna vara tyst en timme? Jag hatar ju när allt är tyst och lugnt och jag blir ju ärligt talat lite stressad även av den lugna musiken. Ja ni hör ju vilken tuff resa det här kommer bli. Men jag tror ändå på mig själv så om ett år kommer jag kunna göra övningarna ordentligt och jag kommer kunna andas lugna djupa andetag samtidig som jag står i den bakåtstående hunden, hette den så?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar