Sörmlandsleden etapp 1-4 Björkhagen - Handen

Vilket äventyr!!! Vi startade med tron om att vi skulle springa 34km, men som vanligt när vi springer så blir det aldrig riktigt som vi tänkt oss. Det har också blivit lite tjusningen med våra turer. Kommer alltid överraskningar:) Det slutade med att jag och Henrik gjorde distansrekord då vi slutade på 42,3km

YEEEEEEES!!!!! Jag har sprungit min första marathondistans, så himla glad och nöjd över mig själv! Och inte fick jag ont någonstans heller. Vi startade i Handen etapp 4 och sprang mot Tyresta, genom nationalparken, såååå vackert!

Nästa etapp 3 mot Alby var också fantastiskt vacker, här sprang vi lite galet vilket gjorde att turen blev en mil längre:) Eller var det på nästa etapp, äh jag har ingen aning, de skyller oftast på mig när vi springer fel:)) Kartläsning e inte min starka sida:).

Det sägs att man ska kunna hitta tillbaka till ett träd som man har gett lite kärlek till och kramat lite grann. Vad tror ni? Kommer vi att hitta tillbaka till våra träd nästa gång vi springer denna etapp?

Etapp 2 och etapp 1 glider liksom ihop för min del. Nu var jag rätt trött och gillar varken gels eller bars. Måste hitta ett alternativt energiintag eller verkligen tvinga mig själv att äta de där äckliga barsen. Ska testa att göra egna. När vi kom till sista etappen stod våra gps-klockor på 32km och vi trodde att vi hade ett par kilometer kvar bara till bilen. Men så var inte fallet visade det sig. Etapp 1 8km stod det på skylten, NEEEEEJ!!! Men skam den som ger sig, det är ju så kul och såklart kör vi vidare! 

En snäll dam stannade och fotade hela ligan. Henrik, Robert, Krister, jag och Sandra.

Som vanligt är vi inte riktigt förberedda på att mörkret kommer tidigt denna årstid så helt plötsligt blev det mörkt och vi var mitt ute i skogen. Så varken stigen ordentligt eller de orangea markeringarna så vi sprang fel hela tiden. Så det var bara att försöka hitta en större stig/grusväg som var lättare att följa. Efter att ha frågat två snälla tjejer om ABSOLUT närmaste vägen till Björkhagen kom vi fram till slut. 6 timmar och 39 minuter och ett helt MARATHON!!! Nästa gång åker pannlampor med för man vet aldrig.

Mitt absolut största bekymmer under våra långpass är energiintaget under turen. Jag har så svårt tt få i mig och självklart tar ju energin slut. Så efter 4 timmar ute var det slut på energi i min kropp. Tryckte i mig en gel för att orka ta mig i mål, inte alls min favorit men i detta fall nödvändigt. Hem oxh mixa lite och en väldigt vis man vid namn Robert som är med oss och springer pratar väldigt mycket kost och energi med mig så jag lär mig massor med nyttigheter. Nästa gång kommer jag att ta med energi som jag tycker är gott! Och som han uttryckte det: -Är det rullade pannkakor så ta det då:)