Måndagsreflektioner

Ensam är inte stark! 

Tillsammans kommer man så mycket längre. Visst att man kan vara stark i sig själv och ha ett starkt psyke men tids nog behöver man det där stödet eller sällskapet när det känns extra tungt. 

Jag tycker att det är mest påtagligt efter en ganska intensiv träningsperiod inför något lopp eller dylikt, när man sen ska motivera sig att fortsätta träna. Då är det tufft när man är ensam och ska tvinga sig ut när motivationen är låg. Det är så lätt att man hamnar i den där mellanzonen när man inte har någon eller något som trycker på. Att själv antingen hålla sig i högintensivt eller lågintensivt läge under träningspassen är svårt. Du springer din vanliga milrunda i ett rätt behagligt tempo och känner att det här var ju bra, var det det då?