Vilken resa! Vilket lopp! Riktigt roligt men sjukt jobbigt! Jag, Jenny och Jessica lämnade sthlm vid 16-tiden på fredagen och laddade upp med kolhydrater på det gyllene m:et.
Så kom vi upp till stugan vid 23-tiden, bara att hoppa i säng för att ladda inför nästkommande dags stora händelse, loppet!
Jag tror att vi alla tre sov lite dåligt, nervösa om vad som väntade oss. Det var nämligen första gången för oss alla tre med ett fjällopp så vi visste inte vad vi hade att vänta oss. Och det blev ju inte lättare när vi läste att de gjort banan tuffare i år.
Vi satt rätt tysta vid frukostbordet, alla satt och mentalt laddade, sen drog vi iväg till nummerlappsutdelningen, kul nu börjar nervositeten lätta lite.
Tills vi bestämde oss för att gå upp en bit i skidbacken som loppet skulle starta med! Oh my goooood!!!!
Nervös igen, hur ska man lägga upp det här nu då, ska man ta backen i etapper? Jag började analysera banprofilen för hundrade gången som ett försök till att lugna nerverna, det blev bara värre!
Lunch, lite shopping och chill i solen.
Därefter hem till stugan för att byta om inför racet! Jag bestämde mig för att springa med ryggsäck, en salomon S-LAB ADV SKIN HYDRO 5 SET, då kunde jag ta med mig en vindjacka och egen energigel och vatten.
Underbar stämning vid starten, alla coola elitlöpare som stod längst fram och skrattade avslappnat med varandra för att 1 minut senare tävla om första plats.
- FEM, FYRA, TRE, TVÅ, ETT GOOOOOOOOO!!! Så var vi iväg, bara att följa efter klungan runt kröken och där kom skidbacken, springer så långt jag orkar, typ en femtedel av backen sen började det svida i lår, rumpa och vader, bara att börja gå så fort jag kunde uppför. Tillsammans med alla andra, bara eliten som orkade springa upp. Fy vad jobbigt det var, vilken helvetesbacke att starta i! Det var inte bara brant utan även blött, lerigt och massa kvistar. Men sjönk ner med fötterna samtidigt som man var tvungen att lyfta fötterna ordentligt för att inte snubbla på alla uppåtstickande grenar! Väl uppe på toppen var jag helt slut, blodsmak i munnen och en mental krasch, jag skulle ju vara startk nu, men icke. Nu var det bara att bita ihop och kämpa vidare. Efter backen fortsatte vi lite lätt uppför i ca 3 km till för att senare övergå i lite lättare terräng någon kilometer och sedan tillbaka till riktigt teknisk stenig terräng.
Tror att det var nu vi kom ner i det de kallade ravinen. Riktigt tufft stenparti för en ovan stockholmare. Det mest positiva av allt i loppet var att jag helt missade den där jobbiga 500-metersbacken rätt upp som en kille varnade mig för innan loppet. Jag visste inte att det var den jag tog mig joggandes halvt gåendes uppför för att sen på toppen där det var otroligt vacker terräng på vandringsleden kunna lägga in en högre växel och springa i 4.45-tempo iaf 1 kilometer :).
Först efter loppet förstod jag att det måste ha varit den backen han menade. En skidbacke nedför för att sedan börja ytterligare en stigning på ca 3km med blandad terräng och spångar. Spångar är kul tycker jag, gäller att vara med med armarna och hålla balansen. Splotch, där sjönk jag ner i en gjytjepöl,, bara att fortsätta. Nu såg jag en tjej precis framför mig, jag såg att hon var rätt trött i uppförslöpningen så jag bestämde mig för att försöka kämpa lite lite till för att ta mig om henne, yes nu var jag förbi. Men det är ju inte det som är svårast utan det är ju att hålla den där extra växeln hela vägen in i mål så att jag inte tappar platsen igen. 19 km-skylten dök upp, så skönt mentalt! Nu visste jag att det bara var lätt terräng och sedan skidbacken ner igen till målgången. Nu är det bara att bita ihop och köra! Skidbacken ner var fruktansvärd jobbig, jag ville hålla ett högt tempo ner men jag hade ingen kontroll, man sjönk ner i geggan och snubblade på kvistar, men det vara bara att sluta tveka och bara köra, ramlade en gång men vad gör lite lera, bara upp och kuta igen. Här blev jag omsprungen av en annan tjej som bara dök upp från ingenstans. Fasen också! Men nu var det bara att springa, sååååå skönt att komma i mål! En tid på 2.17, jag är riktigt nöjd, kunde inte ha gjort det bättre. Var helt slut i benen! Det blev en 13:e placering av 40 tjejer i min startgrupp. Vi var tre glada och nöjda tjejer efter loppet!
Nu efter loppet har jag analyserat var mina brister fanns under loppet. I utförslöporna och i den tekniskt steniga terrängen tappade jag flera placeringar för att jag inte har tränat i sådan terräng tillräckligt mycket. Och jag har aldrig någonsin sprungit upp för en skidbacke med de höjdmetrarna så min backträning i Väsjöbacken här i sollentuna behöver utvecklas enormt mycket inför nästa lopp!
Men om jag ska sammanfatta loppet i sin helhet så var det sjukt kul och jag kommer definitivt göra det igen! Jag har ju ett fjällmaraton som väntar nästa sommar så jag har ju inget val:).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar