Hela denna vecka håller jag mina två tummar för att jag inte ska bli sjuk. Har ju längtat ihjäl mig för att få springa Åda Wild Boar race på lördag. Det skulle ju verkligen vara katastrof om de ringer från dagis och säger att någon av kidsen har kräkts. Risken är ju ändå rätt stor när man har tre:). Annars brukar jag inte vara så himla nojjig över att barnen blir sjuka, men just det här loppet ser jag så mycket fram emot. Har boostat mig med ingefära i två veckor.
Annat jag går och tänker på är hur mycket jag har på gång vad gäller löpningen. Jag har bara kastat mig in i saker, den som vågar kommer också att vinna. Spännande att se vart det leder. Men i och med min satsning krävs en hel del planering vad gäller hemmaplan. Jag har ju små barn som kräver otroligt mycket tid och en man som inte tycker att det är lika roligt som jag att springa. Så det gäller att få till träningen utan att ta allt för mycket familjetid, hur det nu ska gå till?! Men jag har en enormt förstående man som vet hur mycket det här betyder för mig och ger mig verkligen den tid jag behöver för mina timmar ute i skogen. Så blev det en liten kärleksförklaring till honom också så här på måndagsförmiddagen:) Är mamman nöjd så är resten av familjen nöjd... hihi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar