Längdåkningshelg

Denna helg drog jag iväg till Järvsö för längdskidåkning och snölöpning. Alltså Järvsö, djupt imponerad av denna ort! Så nära stockholm och otroligt mysigt. Superfina längdspår i Harsa. Blev helt såld och kommer definitivt åka tillbaka. Ska bara låta min man åka först;)

Det snöade hela helgen så det blev världens vinterlandskap där uppe. Tyvärr (för min del) blev det ingen löpning, alldeles för mycket snö. De andra blev desto gladare för att få fler mil på skidor. 

Vi tog första rundan redan på fredag eftermiddag. Fantastiskt vackert  månskenet och snön som lyste upp. Jag har ju bara åkt typ 10 mil längskidor totalt i mitt liv varav 5 mil med pulka dragandes barn efter mig så tekniken e noll så att säga;). Så efter första rundan i fredags var mina armar helt slut. Jag drog ju mig framåt mest med armarna. Och min första tanke blev såklart hur jag eller rättare sagt mina armar skulle orka med hela helgen. Men jag är ingen som ger upp i första taget! 

Dag två, lördag och nytaggad, nya krafter efter en skön kväll i stugan med roliga och intressanta samtal och en god natts sömn. På´t igen bara. Men nu hade jag fått lite sjyssta tekniktips av vännerna. Och jaaaaa jag hittade det! Jag hittade tekniken med att skjuta ifrån med benen. Rätt likt löpningen på ett sätt, när det gäller hållning och höftens lutning. Jag tänkte graciöst:)) Skjut ifrån:) Släpp stavarna, och det gick. Och jag blev så glad, så taggad och ville ha mer mer mer! Det gör inget att löpningen inte blev av. Love it!!!

Lunchpaus med god mat i Harsas spårcentralstuga. Mysigt och återhämtningskaffe. Varm igen och så planering av nya rundor efter energiintaget. Jag var självklart såååå taggad. Det snöade en del och de andra pratade om att det kunde bli rätt tungt, dåligt glid och vilken valla de skulle satsa på för bättre glid. Jag satt där som ett fån och förstod ingenting såklart. Så tog vi oss ut på 15km-rundan som var lite halvt igensnöad. Och direkt började det packa sig under skidorna på mig, jag gjorde så gott jag kunde men tillslut blev det typ helt stopp med vänster skida. Blev tvärnit i nedförsbackarna, så vid tre tillfällen for jag bara rakt framåtstupa ner i snön. Jag lev mer och mer irriterad och längtade mer och mer efter mina underbara löparskor... Ensam på fjället med jävla skitskidor! Jag ville bara ta av mig dem och börja springa istället. Men jag bet ihop och försökte åka så mycket som möjligt på högerskidan. Nybörjare som jag e och helt utan kunskap om hur man ska göra var det bara att bita ihop och ta sig ner mot spårcentralen där de andra väntade. Äntligen kom jag fram, inte alls lika sprudlande glad och entusiastisk som på förmiddagen. Men definitivt revanschsugen! 

Väl hemma i stugan eldade vi bastun varm och tog oss ett glas vin. Och alla kom in i ett sånt där skönt lugn som man gör efter en dags träning och heldag ute i friska luften. Så skön bastustund, sen middag på byn på en restaurang som hette Condis. Alla nöjda och glada över dagen.

Vi avslutade söndagen med 17,5km längdåkning. Och denna gången gick det superbra! Ännu bättre teknik och ännu bättre glid. Så totalt denna helg fick vi ihop 6mil längdåkning. Skönt mör i hela kroppen på vägen hem tillbaka till stockholm. 

Tack för denna helg underbara vänner! Björn, Johanna, Per och jag!