Det är så lätt att hamna där, när du jämför vad alla andra gör, hur mycket alla andra tränar, hur snabbt alla andra springer milen, varför alla andra inte äter kolhydrater, vad alla andra har för mål osv osv...
Jag kan absolut hamna där. Det är jättelätt. Men det är helt fel. Det skapar en stress och en känsla av att man är sämre än andra. Det skapar en prestationsångest och ett driv åt helt fel håll. Fokus måste ligga på MIG, varför JAG gör det jag gör och vad är MINA mål? När jag är här i dessa tankar då fokus liggar på mina mål och mina drömmar, då mår jag så himla bra. Jag känner mig även enormt stolt över mig själv och vart jag har kommit under detta år som traillöpare. Enbart genom glädje och viljan att vara i rörelse i skog och natur. Jag får inte glömma det och jag får inte låta mina tankar sväva iväg till platsen där jag inte vill vara.
I helgen hade jag världens underbaraste löprund. Jag var på landet i Uttervik utanför Nyköping. Där har vi några av de finaste etapperna på sörmlandsleden runt knuten. Jag sprang på en av etapperna längs bråviken, lät fötterna bara ta mig framåt, lätta glada steg med ett leende på läpparna och en känsla av lycka strömmade genom hela kroppen. Ingen klocka, ingen musik, ingen tanke över huvud taget på hur långt eller hur snabbt jag skulle springa. Det är det här jag älskar, det är det här som gör mig så lycklig, friheten av att kroppen tar mig framåt på platser som får kroppen att hamna i harmoni och i ett lugn. Här vill jag vara, alltid!
Jag kan absolut hamna där. Det är jättelätt. Men det är helt fel. Det skapar en stress och en känsla av att man är sämre än andra. Det skapar en prestationsångest och ett driv åt helt fel håll. Fokus måste ligga på MIG, varför JAG gör det jag gör och vad är MINA mål? När jag är här i dessa tankar då fokus liggar på mina mål och mina drömmar, då mår jag så himla bra. Jag känner mig även enormt stolt över mig själv och vart jag har kommit under detta år som traillöpare. Enbart genom glädje och viljan att vara i rörelse i skog och natur. Jag får inte glömma det och jag får inte låta mina tankar sväva iväg till platsen där jag inte vill vara.
I helgen hade jag världens underbaraste löprund. Jag var på landet i Uttervik utanför Nyköping. Där har vi några av de finaste etapperna på sörmlandsleden runt knuten. Jag sprang på en av etapperna längs bråviken, lät fötterna bara ta mig framåt, lätta glada steg med ett leende på läpparna och en känsla av lycka strömmade genom hela kroppen. Ingen klocka, ingen musik, ingen tanke över huvud taget på hur långt eller hur snabbt jag skulle springa. Det är det här jag älskar, det är det här som gör mig så lycklig, friheten av att kroppen tar mig framåt på platser som får kroppen att hamna i harmoni och i ett lugn. Här vill jag vara, alltid!
Puss å kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar