Vandring i Funäsdalen med familjen

 Spontant bestämde vi oss för att avsluta semestern med lite vandring och häng i Funäsdalen. Första gången vi åker dit på sommaren och första gången barnen ska få vandra "på riktigt". Vi tycker att det är mysigt att packa matsäck och vandra korta bitar på sörmlandsleden, men nu ska de få prova på flera timmar på fjället, väderförändringar och renar. Spända av förväntan och även lite rädsla hos mellantjejen när vi började prata om björnar. Så efter nästan nio timmar i bilen var vi framme...

 Vi hade 2,5 dagar uppe i fjällen och bestämde att vi skulle ta den längsta vandringen första dan när de var nyfikna och pigga i benen. Vi valde en av guldturerna som går vid Svansjön och upp Vättafjället, ca 8km lång tur. Mina barn är 7, 5 och 3 år. Min lilla tjej gick bitvis sen fick hon sitta i en bärstol. De var verkligen superstarka. Vi var ute i 4 timmar med bara en kort paus för fika. De kämpade uppför och tyckte det var superspännande att komma till toppen. Fick bli nån kexchoklad på vägen när det kändes lite tungt. Vi hade fantastisk tur med vädret. Väldigt fint första halvan, sen blåste det på men vi slapp regnet, bara några droppar precis innan vi kom tillbaka till bilen. Tyvärr hittade vi inga renhorn till August men vi såg massor av renar som var väldigt spännande.

 Wow, renar!

Dag två tog vi liften upp på Funäsdalsberget. Fantastisk fin lätt barnvänlig vandring uppe på toppen. Lite lättare och inte lika lång vandring idag. Denna dag blev det mer upptäcka. Barnen hade tillsammans med Andreas fått tälja varsina vandringsstavar vilket blev succé.

Jag tog mig några små snabba löparsvängar, helt omöjligt att låta bli i detta underbara löparmecka! 

Att få spendera tid i fjällen är verkligen balsam för själen. Att få ha familjen med är ännu bättre. Det är helt omöjligt att beskriva med ord det lugn och fridfulla jag känner i min kropp när jag befinner mig i fjällen. Jag är normalt rätt rastlös och har otroligt svårt att göra ingenting. Har väldigt många bollar i luften när jag är hemma. Men så fort jag kommer till fjällen händer nåt och jag kan släppa allt och bara, ja sitta helt still...länge!

Det var helt fantastisk att se barnen hamna i samma lugn, att bara sitta på en sten och tälja på en pinne... - Mamma, jag gillar naturen mer än Ipad! Lycka!!!

När vi varit uppe på Funäsberget och ätit lyxvåfflor i toppstugan åkte familjen hem till stugan och tog det lite lugnt ett tag. Och jag fick ta mig ut på en löptur. Första efter AXA fjällmaraton. Så valde jag en tur som enbart gick uppför till Anåfjället. Bra där! Men benen kändes pigga och jag har ju ändå en kärlek för backar och uppförslöpning så det blev en riktigt trevlig, men jobbig tur. Väl uppe på toppen passade jag på att njuta lite. Hängde tillsammans med ca 40 renar, har aldrig tidigare hört hur de låter, haha det var ju inte tyst på toppen kan jag ju säga. Sen fick man en liten belöning, hela vägen nedför! Tjohoooooo, älskar det, släpp taget och bara flyg ner!

Det gick väldigt snabbt ner så jag fick vänta på transporten hem:) Snabb vila och uppäten av myggen. Familjen kom och vi drog direkt vidare för att upptäcka ännu mer av fjället. En till liten guldtur längs Tevsjön. Supermysigt. Ett lekparadis för barnen. 

Dag tre sista turen innan vi måste åka hemåt igen. Idag fick våran lilla tjej få välja aktivitet. Så det blev en tur till Ramundberget och Mickelinavandringen. Sittliften upp till Tusingen, därefter ett par kilometers vandring nedför berget med lite olika stopp för barnen. En jättemysig tur för de små.

Sista vilan innan vi drar hem till verkligheten.

Så lycklig liten tjej!

Första gången barnen får uppleva fjällbäckar. De trodde inte på oss när vi sa att de kunde dricka vattnet. Det blev en fantastisk upplevelse för vår äldsta -Pappa, pappa kom du måste dricka, man får dricka vattnet! Han var helt uppspelt av lycka. 

Med ledsamma steg går jag mot bilen och vi styr vår kosa tillbaka mot pulsen i storstaden...längtar inte alls. Men det kanske är det som gör att man älskar det så mycket, att man får längta. Stockholm finns ändå starkt i mitt hjärta. Kommer tillbaka till funäs i september. 100% löpning då!

Puss