Åda Wild Boar Race!

Jag måste bara få säga JAAAAAAAAAA!!! Är så glad och lycklig för min prestation. En tredje plats och äntligen en pallplacering! Och jag önskar att vi bara kunde stanna där och att jag bara kan få vara så lycklig över min enorma prestation. Men någonting gick galet.
Vid start tänkte jag att nu kör jag utav bara helvete (ursäkta mitt språk), har ingenting att förlora. Vet att jag på på ett eller annat sätt tar mig i mål så det är bara att köra stenhårt från början. Så när startskottet small drog jag iväg i full kula. Tog en bra placering från start, tredje tjej. Och där låg jag under hela loppet. Blev aldrig omsprungen av någon tjej, bara killar. Och vid ca 12km sprang jag med 3 killar nästan hela vägen in i mål och ingen sprang om oss. Först efter 18km såg jag en tjej en bit bakom mig och då la jag i min sista energiväxel och kämpade mig i mål som tredje tjej. Vad jag trodde. Men i mål träffade jag en vän som redan kommit i mål plus två tjejer till och de har inte sprungit om mig så något har gått snett. Min vän visste att hon sprungit fel och hon mötte även två tjejer då, så troligtvis har de sprungit fel på banan och då ca 1km kortare än oss andra och kommit förbi oss någon annan stans i skogen. För vi har inte sett dem. Så enligt resultatlistan kom jag på 5:e plats. Och det är ju fullt förståeligt att ingenting kan göras åt detta, det är klart att detta kan hända. Men med all fakta på bordet så vet jag att tredjeplatsen är min. Jag är inte arg eller bitter bara lite olyckligt att jag inte kan njuta fullt ut.
Alla har ju presterat så sjukt bra och man kan ju tycka att jag ska vara nöjd över min prestation ändå och bara släppa det. Men när jag själv vet att jag har presterat bättre och att jag äntligen har lyckats ta en placering och att all min hårda träning inför detta lopp har gett mig det resultat jag verkligen hoppats på så måste jag ändå få reda ut detta. För min egen skull och ingen annans. Jag vill ju bara berätta för alla människor jag träffar att jag kom trea! Hur glad och nöjd jag är över min prestation, men detta gör ju att jag inte kan njuta 100%  tyvärr och väldigt olyckligt. Nog om detta! Nästa år får jag väl bevisa att tredje platsen verkligen tillhör mig;) Eller bättre;)

Startskottet!

Hur var loppet då? Alltså det var så sjuuuukt kul! Så galet rolig och jobbig terräng. Sista kilometrarna bara önskade jag att det kunde sluta gå uppför, vilket det såklart inte gjorde:). Den energi och glädje man fick av alla glada människor innan loppet var ju underbart! Och de härliga löparna man mötte i loppet som bara gav en peppande ord och glädjerop gjorde att man orkade kämpa ännu hårdare. Och Anders Nordström (Art of Running) som är grundare till detta lopp har verkligen lyckats enormt bra på alla sätt. Och alla funktionärer och människor som har jobbat med honom, ett stort tack till er!

Innan loppet var jag med på ett föredrag av Torgny Steen som driver Creative Children. För det första en av de bästa föreläsarna jag lyssnat på, och verkligen en föreläsning  som alla skolor borde få lyssna på. Vid en del av föreläsningen skulle vi göra en liten mental övning där han fick mig att bli så lugn som jag väldigt sällan kan vara, nästan aldrig faktiskt. Från att ha en rätt snabb puls till att bli helt tvärlugn. Vad hände?! Skön känsla!

Längtar redan till nästa års WBR!