Lidingöloppet

Varför är jag inte nöjd?! 2:50:47, är inte det en bra tid? Jo, det är en sjukt bra tid. Men jag är ändå inte nöjd. Försöker på alla sätt intala mig att jag gjorde ett bra lopp. Kollar statistik plats 720 i min kategori av 4534 i mål alltså bättre än 3800 tjejer, plats 5762 av totalt 17018 i mål alltså bättre än 11500 löpare. Men det hjälper inte. Jag satte upp ett mål på 2:45 som jag inte klarade, därför är jag inte nöjd. Men det var mitt första LL30 och den längsta distansen jag sprungit, någonsin. Satte jag upp ett alldeles för tufft mål för mig själv? Om jag hade satt upp ett mål att ta mig runt under 3h hade jag varit nöjd med 2:50 då? Troligen.

Nästa år SKA jag ta silvermedalj (under 2:38).

Men det var sjukt kul och såååååå jobbigt! De första 15km var ’piece of cake’, inte många jobbiga backar att tala omoch jag höll ett bra tempo, kände nästan att jag skulle kunna komma i mål snabbare än 2:45, bara jag håller detta dempo. Lite småirriterande att det var så många löpare, fick vid många tillfällen springa om ute i terrängen. Jag hade ju tränat på utförslöpor innan och fy fan vad arg jag blev när jag var tvungen att bromsa nedför för att löpare var i vägen. Så helt plötsligt blev jag den där löparen som skrek:

- HÅLL HÖGER!!! Och några armbågar och viftande armar blev det också ;)

Min absoluta fördel med detta lopp var att efter att ha sprungit 21 km i sälen helgen innan så var alla backar små, inte ens abborrbacken skrämde mig. Självklart var backarna jobbiga, men jag var inte rädd för dem.

Men sen kom den, smärtan!

Efter 2 mil började det göra så sjukt ont i benen, framförallt höfterna. Hade krampkänning i höger vad och skulle jag öka tempot skulle den komma. Inte för att benen på annat sätt tillät mig att öka. Varför höll inte kroppen sista milen? Troligen för att jag höll ett alldeles för högt tempo (för min del) med för få långa rundor i benen. Men jag tog mig i mål och ska väl vara nöjd antar jag…

Jag säger bara en sak, Nästa år!!! I’ll beat you!!!