Blä för långa intervaller!!!

Jag kan ju ärligt säga att långa intervaller är bland det värsta jag vet. Skulle långa intervallerna göras i backe är det mer okej, haha konstigt men sant. Springa lagom snabbt på flacken under en längre tid är det värsta jag vet! Därför gör jag det väldigt sällan. Men känns som att det är något jag måste börja göra oftare med tanke på gårdagens intervallpass. Sviiiiinjobbigt och då gjorde jag ändå korta långa intervaller. Det här med att springa 8-10 tusingar är jag inte riktigt redo för ännu;) Men för konditionens skull är det bara att bita ihop och köra!
Gårdagens upplägg var:

• 10 min uppvärmning med lite löpskolning och två stegringslopp
• 2x4min, 2x3min, 2x2min med alva intervalltiden i joggvila. 
• 10 min löpning 
• styrkepass med 1 tabataplanka, 50 armhävningar och 50 utfall
• 5 spurtar i 40-sekundersbacke
• 10 minuters nedvarvningslöpning

Kände mig nöjd. När tekniken satt gick intervallerna i 4-tempo, då flyter det på bra. Men så fort jag tappar tekniken, för mig blir "hjulen" på benen kortare, och då får jag kämpa hårdare trots att tempot sjunker till 4.15-4.25-tempo. Grrr, suck att det ska vara så knöligt.

 

För själen!

Det bästa som finns är att bara ta sig ut, inte bestämma hur länge du ska springa, inte veta vilken runda du ska springa. Utan bara i lugnt och skönt tempo springa dit benen och hjärtat för dig. Vad händer om jag springer här? Här var en fin stig, hit springer jag. Tänk om jag kunde springa dit, jag testar.
Dessa rundor blir som meditation för mig. Jag rensar huvudet från stress och jobbiga situationer i livet. Jag super in atmosfär och vacker natur. Jag får enormt mycket ny energi och en lycklig känsla i kroppen som får dagen eller natten att bli harmonisk. För mig är dessa lugna långa löppass några av de viktigaste i mitt träningsschema. Rensa dålig energi och fylla på ny bra energi!

Puss å kram

Sollentuna Rocks!

Äntligen var det dags för premiären av Team Nordic Trail i Sollentuna! Så roligt att se så många nya ansikten. Och alla var där för att springa och ha roligt i skogen. Som de kämpade! Upp och ner för backen tillsammans och massor med glada ansikten. Självklart skulle de få en liten bonus också, utmana en del av skidbacken. Hela tar vi självklart vid nästa backpass:)

Vi startade med lite olika teknikövningar både hur man ska tänka när man springer flackt men även backteknik, både uppför och nerför såklart:)

Tabataomgång uppför skidbacken varvade löpning med benböj. 

Dreamteam;) Roxen, Miranda och jag. 

Vi ses på tisdagar på Edsbergs sportfält, eller hur?!

Helgens styrketräning och rörlighet.

Lovade ju att lägga ut en film på vad det var för rörelser som gjorde mig helt slut:) Tyvärr blev filmen katastrof för jag ser så sjuuuukt klumpig och stel ut, vilket jag också är:) Sanningen e ibland jobbig att möta men väldigt bra. Jag jobbar stenhårt på att ta bort min stelhet och mjuka upp höfter, baksida lår, fotleder, bröstrygg haha, blev inte så mycket kvar av kroppen. Det mesta är rätt stelt:) Får se till att lägga ut en film med samma rörelser efter sommaren och se om det blivit någon förändring.  Nöjer mig med att lägga ut några bilder från min träningssession:) 

Jag gjorde varje övning i 30 sekunder och vilade 30 sekunder 4 gånger. 

Armhävning med benet åt sidan under kroppen. En armhävning per ben sen gör du en burpee.

En armhävning och sen en armrotation. En armhävning med rotation per sida därefter en burpee innan du börjar om. 

Denna övning hör ihop med den under och väldigt svår att förklara. Den inkluderar burpee, som på bilden och sen höftlyft som på bilden under i en följd. Kommer på film när jag är mer graciös:)

Jobbar på att min låsta bröstrygg ska börja ge med sig. 

Glöm inte bort känslan!

Det är så lätt att hamna där, när du jämför vad alla andra gör, hur mycket alla andra tränar, hur snabbt alla andra springer milen, varför alla andra inte äter kolhydrater, vad alla andra har för mål osv osv...
Jag kan absolut hamna där. Det är jättelätt. Men det är helt fel. Det skapar en stress och en känsla av att man är sämre än andra. Det skapar en prestationsångest och ett driv åt helt fel håll. Fokus måste ligga på MIG, varför JAG gör det jag gör och vad är MINA mål? När jag är här i dessa tankar då fokus liggar på mina mål och mina drömmar, då mår jag så himla bra. Jag känner mig även enormt stolt över mig själv och vart jag har kommit under detta år som traillöpare. Enbart genom glädje och viljan att vara i rörelse i skog och natur. Jag får inte glömma det och jag får inte låta mina tankar sväva iväg till platsen där jag inte vill vara.
I helgen hade jag världens underbaraste löprund. Jag var på landet i Uttervik utanför Nyköping. Där har vi några av de finaste etapperna på sörmlandsleden runt knuten. Jag sprang på en av etapperna längs bråviken, lät fötterna bara ta mig framåt, lätta glada steg med ett leende på läpparna och en känsla av lycka strömmade genom hela kroppen. Ingen klocka, ingen musik, ingen tanke över huvud taget på hur långt eller hur snabbt jag skulle springa. Det är det här jag älskar, det är det här som gör mig så lycklig, friheten av att kroppen tar mig framåt på platser som får kroppen att hamna i harmoni och i ett lugn. Här vill jag vara, alltid!

Puss å kram